omfamning :: kram :: fattning

Omfamningen bestämmer i tangon vilka kontaktpunkter dansarna kan utnyttja för att kommunicera med varandra under dansen. Den dansfattning man väljer att använda kommer därför till stor del bestämma vilka tekniska möjligheter och begränsingar paret har i sin tango. Men ofta väljer man också kram efter vilken känsla man vill uttrycka till en viss tango, och vilken slags samhörighet man vill ha med den partner som man dansar med.

Olika omfamningar :: två grundtyper

När man delar in tangons dansfattningar i olika typer skiljer man först och främst mellan sluten och öppen omfamning.

sluten omfamning (nära kram, sluten fattning, tät abrazo...)

...dansas bröstkorg mot bröstkorg - I den slutna dansfattningen ligger kontakten mellan dansarnas överkroppar. Armarna läggs också om partnern för att säkra positionen, men det är inte via armarna man för och följer.

...ger direkt kontakt - Den nära kramen är den som ger mest direkt kontakt mellan dansarna. Därför är den också det mest naturliga valet om man vill göra snabba steg, tyngdöverföringar och riktningsbyten, till exempel i en milonga.

...lämnar mindre utrymme - Många saker i tango blir svårare i nära omfamning: partnerna har mindre utrymme mellan sig för invecklade figurer, och det krävs ofta större dissociation (överkroppsvridningar) än i mer öppna fattningar. Ofta upplevs den nära kramen som svårare av nybörjare eftersom det är svårare att undvika att trampa på sin partner fötter.

...kräver mindre utrymme - Den nära tangokramen passar bra att använda när man har ont om plats i lokalen, eftersom man som par blir mindre utspridd.

...ses som mer traditionell - Den nära omfamningen uppfattas som mer traditionell jämfört med den öppna.

Ett sätt att fatta en nära kram är att man står med en decimeter mellan fötterna; bägge dansarna tippar framåt med sin vikt tills bröstkorgarna trycker mot varandra; den som för söker upp följarens högerhand med sin vänstra hand; den som följer lägger upp sin vänstra arm runt förarens hals och föraren fattar med sin högra arm runt följarens rygg.¹

öppen omfamning (öppen fattning...)

...dansas med avstånd - I den öppna kramen finns det luft mellan dansarnas överkroppar. I stället blir kontakten i händer och armar viktigare.

...är mer upprätt - Varje dansare har oftast mer av sin egen vikt i den öppna omfamningen och lutar sig mindre mot sin partner. Det blir därför lättare att göra snurrande, vridna och dynamiska rörelser, till exempel åttor (ochos). I gengäld förlorar man en del av den gemensamma stabilitet som den nära kramen kan ge.

...ger rörelsefrihet - Den öppna kramen ger störst möjligheter att utföra komplicerade rörelser i tango. Eftersom man inte håller armarna runt varandra är man inte lika begränsad av själva kramen.

...är tryggare i början - Det är för många den första tangofattning man får prova, eftersom det finns större marginal mellan fötterna och för att det dessutom känns tryggare när man kan se vad som händer med ben och fötter.

...känns mindre intim - Alla dansare är inte bekväma med att dela den nära kramens intimitet med vem som helst. Den öppna omfamningen är mindre utlämnande, vilket kan vara ett skäl att föredra den ibland.

...ses som mer modern - Den öppna kramen har blivit kännetecknande för modern, dynamisk och nytänkande tango.

Ett sätt att fatta öppen omfamning är att man står på armlängds avstånd; föraren erbjuder sin vänstra hand; följaren lägger sin högra hand i den; den som följer fattar förarens överarm med vänsterhanden; den som för lägger höger hand om följarens vänstra skulderblad.

Fler varianter

Listan över tangokramar är inte komplett - i själva verket finns det ett stort antal mellanting mellan öppen och sluten omfamning. Många talar då om halvöppen omfamning.

Man behöver inte heller se de bägge grundtyperna som ytterligheter. Den nära kramen kan göras ännu tätare genom att följaren lägger sin högra hand mot förarens bröstkorg, och den öppna fattningen kan bli ännu friare ifall man tillfälligt släpper greppet om sin partner.

Olika ord för omfamningar

I Argentina kallar man tangokramen för abrazo, som betyder kram eller omfamning. Vissa svensktalande lärare väljer att behålla det spanska ordet, men det finns flera svenska motsvarigheter som går att använda, och alla belyser de olika aspekter av tangon²:

• kram - Den som väljer att tala om "kram" lyfter fram varsamheten, ömheten och närheten i tangofattningen. Ordet känns mest naturligt att använda när partnerna är helt intill varandra. Om man säger "tangokram" förtydligar man att det är en speciell typ av kram som används i ett visst sammanhang.
• omfamning - "Omfamning" är ett ord som låter välkomnande utan att för den skull ha en lika intim innebörd som "kram". Det är ett vackert ord som ger en tydlig bild i huvudet: man innesluter någon i sin famn.
• fattning - Det blir en mer teknisk prägel på beskrivningen när man talar om "fattning", "tangofattning" eller "dansfattning". Ordet har fördelen att det inte känns så personligt utelämnande som "kram" eller "omfamning" kan göra, men det har nackdelen att det låter som en teknikalitet som ska avklaras och inte som något man måste vårda.
• ram - Den som talar om "ram" vill förmodligen ge bilden av en fast och stabil tangofattning, som inte är slapp och ger vika. Det ligger något poetiskt i att likna samspelet i paret vid en tavla som omges av den ram man skapar, men vissa kanske i stället tänker på smått byråkratiska uttryck som "inom ramarna för", vilket ger ett lite stelt intryck.

Omfamningens asymmetri

Eftersom man håller varandra olika på olika sidor av kroppen är tangofattningen inte symmetrisk. Det gör att vissa rörelser och steg blir lättare att utföra på den ena sidan än den andra. Ifall omfamningen är nära nog för att huvudena ska gå om lott har man också bättre sikt åt ett håll än åt det andra.

Vissa använder medvetet en stor assymmetri i sin tangokram, så att paret bildar ett V sett uppifrån. Då kan de utföra särskilt krävande rörelser på den öppna sidan - förarens vänstra och följarens högra - medan de blir mycket begränsade på den slutna sidan. Andra tangodansare vill hellre försöka ha helt parallell kontakt med sin partner och därmed ha ungefär lika stora möjligheter och begränsningar på bägge sidor.

Valet av omfamning

Vilken kram man ska använda är något som såväl föraren som följaren kan föreslå. När man dansar med någon för första gången en viss kväll bör man speciellt som förare vara särskilt uppmärksam på vad ens partner föredrar. Om följaren vill komma in i sluten fattning så visar hon eller han det genom att närma sig. Om följaren i stället håller mer avstånd blir en öppen fattning det naturliga valet.

Valet man gör i början är inte definitivt för hela dansen. Att växla mellan öppen och nära omfamning under dansens gång ger extra möjligheter att fylla sin tango med varierande uttryck.

Fotnoter